POLSKI OWCZAREK NIZINNY 

"PON arbetade för flera hundra år sedan som
vaktande vallhund på de stora gårdarna i Polen.
Deras huvudsakliga uppgift var att vakta gårdens
boskap som vistades utomhus utan stängsel.
Den skulle hålla tjuvar och banditer borta
från gården och fick lära sig snabbt att hitta sin
egen föda, de åt allt från rötter och bark till
kompostavfall. Den rikliga pälsen har givetvis också
sin funktion, den skulle klara årets alla väderlekar
och kan reglera värme lika bra som kyla.
För att klara ovanstående uppgifter så krävs det
att man är orädd, tuff, uthållig och lojal. Du ser
sällan stress hos en PON, de är miljöstarka och har
en otrolig formåga att kunna koppla av i
alla de situationer den utsätts för, och som
ett plus i kanten har den ett utomordentligt
gott minne med stort sinne för humor -
du har aldrig tråkigt med en PON i familjen!"

 



UTSEENDE
PON är en mellanstor, bred och något
satt hund med kraftig muskulatur.

Rörelserna är fria och vägvinnande.

En PON ska ge ett kompakt 

intryck med proportionerna
höjd/längd 9:10. En tik ligger
ungefär på 42-47cm i mankhöjd
medan en hane ligger på 45-50cm.

Huvudet skall vara kraftfullt, tämligen
brett men det får inte bli för tungt.
Den rikliga pälsen i ansiktet ger 
intrycket av att huvudet är större än
vad de egentligen är och öronen är
mellanstora och hjärtformade.

Ögonen ska vara ovala och bruna
med ett levande och uppmärksamt
uttryck. Nosen är stor och trubbig
med stora näsborrar.

Både sax och tångbett är
godkända bett hos PON.

Som ni ser när ni kikar runt
på hemsidan så kan svansen
variera i längd på en PON.
Allt från en liten stump till
full längd, och alla är 
normala och godkända svansar.

I de länder där kupering fortfarande
är tillåten så kuperas de PON som föds.

Pälsen är lång och tät med sträva
täckhår som ligger över underullen
som är mjuk. Alla färger och nyanser
är tillåtna. Det krävs att man håller
sin PON fri från tovor och regelbunden
borstning och kamning är viktigt.

Det finns olika definitioner på vad
som räknas som regelbundet, det
är ingen päls som behöver kammas
varje dag eller flera dagar i veckan.

Läs mer på vår sida om PÄLSVÅRD



URSPRUNG
Owczarek är en gemensam beteckning för
fårhund och brukas i flera europeiska länder bl.a.
Polen och Ryssland. Ordet nizinny betyder
lågland, vid vissa tillfällen dalgång, och
Polski Owczarek Nizinny kan översättas
till Polsk låglandsvallhund.


Rasens ursprung är vansklig att fastslå,
men enskilda teorier finns. Sedan urminnes
tider har människor hållit hundar till vakt,
skötsel och drift av boskap. Stora kraftiga hundar
försvarade husdjuren mot rovdjur och tvåbenta
rövare, medan den mellanstora hunden blev använd
till att hålla flocken samlad samt att driva tillbaka
bortsprungna djur
till flocken.

Till gruppen av mellanstora
europeiska fårhundar, som karakteriseras
av riklig och lång päls över hela kroppen och som
tillhör låglandsområdena från
Kaukasus till Pyrenéerna, hör t.ex.
puli, picarder och ovtjarker.


PON knyter sig naturligt till denna linje,
varför vi antar att en medelstor tibetansk
hund är föregångare. Samma hund
anses vara stamfar till våra dagars
tibetanska terrier. Hunden har
antagligen nått Europa samtidigt med
asiatiska nomadstammar, som
vandrat västöver från fem- tvåhundra f. Kr.

De kom över Balkan och längs kusten
av Svarta havet och Kaspiska havet.
 I den yngre stenåldern kom fårstammar,
med ursprung från öster, till områdena vid
Donau och Dnepr, varifrån de
senare vandrade in i Polska områden.
Benfynd tyder på att man hade
med sig mellanstora hundar. Upptäckter från
trettonhundratalet visar att de fick hålla reda
på 200 - 300 djur på enskilda gårdar.

Det var ädla djur som oftast var
importerade från utlandet.
Vi antar att dessa djur vaktades bra av
fårhundarna och att det på
den tiden blev skapat en bestämd
nationell fårhund. I boken
”The Bearded Collie” av G. O. Willison (London 1971)
är det nämnt ett notat från femtonhundratalet,
där det framgår att det i Polen existerade
långhåriga fårhundar av jämn typ och bra
bruksvärde.

 

Efter denna tid är
den Polska låglandsvallhunden nämnd
en rad gånger i polska och utländska källor
upp genom åren, men det
var först under husdjursutställningar i
det förra århundradet som man
började intressera sig för rasens avel,
och utveckling.  I början av 1900-talet
avtog fårvaktandet av hundar i
Podlasieområdet, där den långhåriga
fårhundstypen
var som mest utbredd.

Rasen fick en tillbakagång, men blev ”räddad”
efter 1:a världskriget av två kvinnliga kennelägare,
(countess Zoltowska och countess Grocholska),
som fattat intresse för de mellanstora fårhundarna.
Dessa damer åkte runt bland bönder och herdar och
köpte bra exemplar av PON och
ställde ut hundarna på en utställning i
Warszawa 1924.

Efter denna tid har rasen ökat jämnt i antal.

Tidigare fanns rasen i tre storleksvariationer,
men aveln koncentrerades nu på en mellanstorlek.
Under 2:a världskriget fick rasen en stark nedgång,
men ett entusiastiskt avelsarbete främst
av veterinär Danuta Hryniewicz, kennel
Kordegarda, har fått rasen
på fötter igen, och den ökar nu i
antal och popularitet.



RASENS INTÅG I SVERIGE
1976 var antalet registrerade hundar
i Polen cirka 250 st. Utanför Polen är rasen spridd till
de flesta mellan Europeiska länder.
De första hundarna kom till Sverige i
mitten av 70-talet, några
i södra Sverige och ett par i Östergötland.


Våren 1975 i Linköping fick Gazda,
ägd av fru Gustavsson, cert på
SSD:s utställning, troligen rasens första
i Sverige. Tyvärr finns inte några ättlingar
kvar i Sverige från dessa första PON.


Till Norge kom den första
PON i maj månad 1984.
Det var tiken Dworka Z Kordegardy som
var importerad från Polen och härstammade från
den ledande Kenneln Kordegardy.
Detta blev startskottet för rasens utveckling och
utbredning i såväl Norge som Sverige.


1997 fanns ca 50 PON i Norge
Rasen registrerades på nytt i Sverige 1986,
då importerades tre valpar från Kåre Halvorssen,
Kennel Hovahall Norge. Sveriges första
PON-kull föddes i september
1988. Uppfödare till dessa var Kennel
Lindblommans, Gunvor Lindblom.
Totalt, med importer, har det registrerats
1082 st PON i Sverige (mars 2012).