I mitt ganska så långa liv har det funnits totalt tio hundar och tjugofyra valpar – så nu, trodde jag, skulle det vara nog! Som sagt; trodde jag! Då ringde min dotter, som nog tyckt att jag inte var mig riktigt lik utan hund! Mamma, sa hon, vet du att det finns en PON-uppfödare strax utanför Norrtälje och där finns det valpar? Jag svarade naturligtvis blankt nej, ingen mer hund! Men åka dit och titta går ju i alla fall, hävdade dottern! Så jag packade man, dotter med sambo och åkte på titt! Ni kanske fattar resten? Där låg hon och kravlade och bara väntade på mej! Ännu inte leveransklar – så väntan på att få hem henne var evig! Inte en minut sedan den dagen, ångrar jag mitt beslut! Lilla Champis är en underbar varelse; vänlig, olydig (ibland) mjuk, lekfull, sover lagom, äter allt och släpar med Matte på långa skogspromenader! Att hon dessutom plockar hem lite rosetter från utställningar gör ju inget. Det blir en grannt pyntad julgran i år!

A very Lovely PON from Lovlipon som gjort mej tio år yngre! Och mycket lycklig!