Höns
Vi har även höns, frigående här på gården tillsammans med oss. En liten grupp med blandade raser. Vi har värphybrider (bovaner), Engelsk Aracuana, Silveruddsblå, Faverolle och Hedemora. Till våran grupp har vi en mycket trevlig och social tupp som är av rasen Hedemora. Han är både snäll, barnvänlig och en social tupp som håller ordning på sina tjejer.
Hedemorahönan är medelstor till storleken och finns i en mängd olika färgvarianter som olika kombinationer av svart, vitt, blått och vild/vete. Också färgen på kam, näbb och ben varierar, ofta med inslag av svart eller blått.
Fjäderdräkten är mycket tät och dunig, vilket förmodligen är en anpassning till det nordliga klimat de levt i. Låren är så väl befjädrade, att det ser ut som om de har stora duniga byxor på sig. Hos vissa djur är även benen befjädrade, men detta är lite ovanligare. Benen är relativt korta. En annan anpassning som förmodligen gjort dem härdigare mot förfrysningar är att de har låg kam.
Hedemorahöns är ofta lugna och orädda. De har god ruvförmåga (cirka 30–40 procent ruvar om möjlighet ges), och de tar väl hand om sina kycklingar. En icke ruvande höna lägger omkring 150 ägg per år; äggen väger 50–55 gram och skalfärgen är ljust brunaktig.
Araucana är en tung hönsras från Chile som togs till Europa på 1500-talet. Den är uppkallad efter en indianstam i Chile, araucan. Rasen kännetecknas av att den saknar stjärtfjädrar och av att dess ägg är turkosa. Helst ska den även ha utstående fjädrar, likt en liten tofs eller kvast, vid öronskivorna. En dvärgvariant av araucanan togs fram i Tyskland.
Rasen är en bra värpare men kan ha ett stridslystet temperament. Till sitt sätt är den lite vildfågelaktig och den är bra på att flyga. Om den hålls i hönsgård utan hönsnät över är det inte ovanligt att den flyger ur inhägnaden och den sätter sig gärna högt för att sova.
Faverolle är en tung hönsras från Frankrike, uppkallad efter byn Faverolles utanför Paris. Det finns även en dvärgvariant av rasen, framavlad på 1920-talet i Tyskland.
Faverolle har många goda egenskaper, som att både vara en bra värpras och en bra köttras, och fransmännen är väldigt stolta över rasen. Speciellt känd är faverolle för sitt kött, som är vitt och av hög kvalitet, och det finns en fransk maträtt som tillagas speciellt av dessa höns, kallad petit poussin.
Rasen förekommer i flera färgvarianter. Ett kännetecken för rasen är dess fylliga skägg som gör att hönsen till utseendet ger ett något ugglelikt intryck. Färgen på äggen är ljusrosa. Rasen har ett lugnt temperament och hönsen är lätta att få tama. Den flyger sällan vilket gör den enkel att hålla inom hägn.
Silverudds blå skapades på 1980-talet av Martin Silverudd. För att skapa rasen använde han sig av en småvuxen produktiv New Hampshire och en småvuxen produktiv Rhode Island Red. Han måste ha använt minst två raser till. Ättlingar till de Cream Legbar han importerade på sent 50-tal, ingick i rasen för att få med genen för blå skalfärg. Den genen gav tillsammans med generna för brunt skal som NH och RIR förde med, SB-ägget dess karaktäristiska gröna färg.
Det finns inget noterat mer kring ursprunget, men av Martin Silverudds kvarlämnade anteckningar framgår att han höll Australorps på sin gård. Det troliga är att just Australorps var rasen som gav Silverudds Blå dess karaktäristiska blå färgteckning i fjäderdräkten.
SB kännetecknas av att den har svart som grundfärg. Det svarta bleks på en del SB av genen för blått, som i enkel uppsättning ger ett blått djur och i dubbel uppsättning ger ett spättat djur. Fjäderdräkten är svart, blå och spättad, där framför allt tupparna kan ha inslag av guld eller silver i hals och på sadelfjädrar. Silverudds blå är till sättet en aktiv och livlig ras.
