Polski Owczarek Nizinny


PON arbetade för flera hundra år sedan som vaktande vallhund på de stora gårdarna i Polen. Deras huvudsakliga uppgift var att vakta gårdens boskap som vistades utomhus utan stängsel. Den skulle hålla tjuvar och banditer borta från gården och fick lära sig snabbt att hitta sin egen föda, de åt allt från rötter och bark till kompostavfall. Den rikliga pälsen har givetvis också sin funktion, den skulle klara årets alla väderlekar och kan reglera värme lika bra som kyla. För att klara ovanstående uppgifter så krävs det att man är orädd, tuff, uthållig och lojal.

Du ser sällan stress hos en PON, de ska vara miljöstarka och ska ha en otrolig formåga att kunna koppla av i alla de situationer den utsätts för, och som ett plus i kanten har den ett utomordentligt gott minne med stort sinne för humor -du har aldrig tråkigt med en PON i familjen!

UTSEENDE
PON är en mellanstor, bred och något satt hund med kraftig muskulatur. Rörelserna är fria och vägvinnande.
En PON ska ge ett kompakt intryck med proportionerna höjd/längd 9:10. En tik ligger ungefär på 42-47cm i mankhöjd medan en hane ligger på 45-50cm.

Huvudet skall vara kraftfullt, tämligen brett men det får inte bli för tungt.
Den rikliga pälsen i ansiktet ger intrycket av att huvudet är större än vad de egentligen är och öronen är mellanstora och hjärtformade. Ögonen ska vara ovala och bruna med ett levande och uppmärksamt uttryck. Nosen är stor och trubbig med stora näsborrar.

Både sax och tångbett är godkända bett hos PON.

Som ni ser när ni kikar runt på hemsidan så kan svansen variera i längd på en PON. Allt från en liten stump till full längd, och alla är normala och godkända svansar. I de länder där kupering fortfarande är tillåten så kuperas de PON som föds (till exempel, USA).

Pälsen är lång och tät med sträva täckhår som ligger över underullen som är mjuk. Alla färger och nyanser är tillåtna. Det krävs att man håller sin PON fri från tovor och regelbunden borstning och kamning är viktigt. Det finns olika definitioner på vad som räknas som regelbundet, det är ingen päls som behöver kammas varje dag eller flera dagar i veckan. Du kan uppleva att du behöver kamma din PON oftare medan den är på tillväxt och byter från valp till vuxenpäls, när den är vuxen så minskar kamningen radikalt.

URSPRUNG
Owczarek är en gemensam beteckning för fårhund och brukas i flera europeiska länder bl.a. Polen och Ryssland. Ordet nizinny betyder lågland, vid vissa tillfällen dalgång, och Polski Owczarek Nizinny kan översättas till Polsk låglandsvallhund.

Rasens ursprung är vansklig att fastslå, men enskilda teorier finns. Sedan urminnes tider har människor hållit hundar till vakt, skötsel och drift av boskap. Stora kraftiga hundar försvarade husdjuren mot rovdjur och tvåbenta rövare, medan den mellanstora hunden blev använd till att hålla flocken samlad samt att driva tillbaka bortsprungna djur till flocken.

Till gruppen av mellanstora europeiska fårhundar, som karakteriseras av riklig och lång päls över hela kroppen och som tillhör låglandsområdena från Kaukasus till Pyrenéerna, hör t.ex. puli, picarder och ovtjarker.

PON knyter sig naturligt till denna linje, varför vi antar att en medelstor tibetansk hund är föregångare. Samma hund anses vara stamfar till våra dagars tibetanska terrier. Hunden har antagligen nått Europa samtidigt med asiatiska nomadstammar, som vandrat västöver från fem- tvåhundra f. Kr.

De kom över Balkan och längs kusten av Svarta havet och Kaspiska havet. I den yngre stenåldern kom fårstammar, med ursprung från öster, till områdena vid Donau och Dnepr, varifrån de senare vandrade in i Polska områden. Benfynd tyder på att man hade med sig mellanstora hundar. Upptäckter från trettonhundratalet visar att de fick hålla reda på 200 – 300 djur på enskilda gårdar vilket även visar sig idag eftersom den har mycket vakt i sig.

Det var ädla djur som oftast var importerade från utlandet. Vi antar att dessa djur vaktades bra av fårhundarna och att det på den tiden blev skapat en bestämd nationell fårhund. I boken ”The Bearded Collie” av G. O. Willison (London 1971) är det nämnt ett notat från femtonhundratalet, där det framgår att det i Polen existerade långhåriga fårhundar av jämn typ och bra bruksvärde.

Efter denna tid är den Polska låglandsvallhunden nämnd en rad gånger i polska och utländska källor upp genom åren, men det var först under husdjursutställningar i det förra århundradet som man började intressera sig för rasens avel, och utveckling. I början av 1900-talet avtog fårvaktandet av hundar i Podlasieområdet, där den långhåriga fårhundstypen var som mest utbredd.

Rasen fick en tillbakagång, men blev ”räddad” efter 1:a världskriget av två kvinnliga kennelägare, (countess Zoltowska och countess Grocholska), som fattat intresse för de mellanstora fårhundarna. Dessa damer åkte runt bland bönder och herdar och köpte bra exemplar av PON och ställde ut hundarna på en utställning i Warszawa 1924.

Efter denna tid har rasen ökat jämnt i antal. Tidigare fanns rasen i tre storleksvariationer, men aveln koncentrerades nu på en mellanstorlek. Under 2:a världskriget fick rasen en stark nedgång, men ett entusiastiskt avelsarbete främst av veterinär Danuta Hryniewicz, kennel Kordegarda, har fått rasen på fötter igen, och den ökar nu i antal och popularitet.

RASENS INTÅG I SVERIGE
1976 var antalet registrerade hundar i Polen cirka 250 st. Utanför Polen är rasen spridd till de flesta mellan Europeiska länder. De första hundarna kom till Sverige i mitten av 70-talet, några i södra Sverige och ett par i Östergötland.

Våren 1975 i Linköping fick Gazda, ägd av fru Gustavsson, cert på SSD:s utställning, troligen rasens första i Sverige. Tyvärr finns inte några ättlingar kvar i Sverige från dessa första PON.

Till Norge kom den första PON i maj månad 1984. Det var tiken Dworka Z Kordegardy som var importerad från Polen och härstammade från den ledande Kenneln Kordegardy. Detta blev startskottet för rasens utveckling och utbredning i såväl Norge som Sverige.

1997 fanns ca 50 PON i Norge Rasen registrerades på nytt i Sverige 1986, då importerades tre valpar från Kåre Halvorssen, Kennel Hovahall Norge. Sveriges första PON-kull föddes i september 1988. Uppfödare till dessa var Kennel Lindblommans, Gunvor Lindblom. Totalt, med importer, har det registrerats cirka 1300 st PON i Sverige (Januari 2019).

Idag används PON i de flesta hundsporterna som finns, den har visat sig vara riktigt bra på NoseWork och Viltspår/Personspår. Den gillar att jobba med nosen helt enkelt!

Flera PON tränas i sporter som agility, rallylydnad, lydnad, bruks, vallning och olika typ av nosarbeten. Den är familjär och lättlärd. Att rasen är en allroundhund råder det inga tvivel om!


© 2020 Lovlipon . Powered by WordPress. Theme by Viva Themes.